Anna Amanda Josefin Salomonsson

Jag och Mia har alltid velat göra en bildbok, om våran klass, vårat MSP. Hela skoltiden har vi fotat och kommenterat att "det här ska vi ha med i MSP boken". De som gått i våran klass känner säkert ingen detta. Nu har det gått ett år, och jag är fortfarande inte klar. Inte Mia heller. Varför ska det ta sån tid? Jag känner att jag inte har någon energi överhuvudtaget att ens ta tag i det. Ändå vill jag så innerligt få den klar, bara få titta i den och minnas. Jag har såna höga krav på mig själv, eftersom det är planerat att göra den här boken så länge så måste den vara perfekt. Jag har nästan tagit mig vatten över huvudet, den kommer aldrig bli så perfekt som jag tänkt mig, och det är orsaken till varför det inte finns någon ork. Jag försöker intala mig själv hela tiden att det inte spelar någon roll hur resultatet blir, bara den blir KLAR nångång. Innerst inne vill jag inte se bilderna, jag vill inte minnas allt just nu! Jag vet att jag borde fixa detta, skriva ner allt, för det kommer bli ett värdefullt minne när jag blir gammal och senil. Men jag säger det återigen, jag saknar allt för mycket.

Ärsch vad löjlig jag är.

You see the smile that's on my mouth.
It's hiding the words that don't come out.
And all of my friends who think that I'm blessed,
they don't know my head is a mess.
No, they don't know who I really am.
And they don't know what  i've been through like you do.

Tillbaka, i´m back! Det blev Kiruna igen, fredag,lör,sön,mån. Visst känns det tråkigt när jag inte skrivigt någonting?  Visste jag väl! Det blev en underbar helg med mycket mat och umgänge. En del tragedier med våra grillningar, men det slutade lyckligt i alla fall. Halsont och snuva är bestraffningen, jag nyser hela tiden. Läskigt är det, Johanna har sagt till mig att hjärtat kan stanna om man nyser flera gånger efter varann. Jag undviker att nysa så gått det går, men herregud det funkar inte så bra. Hendrik försökte få i mig eter på en sockerbit nyss. Jag kommer ihåg sen barsben att de är gott? Men de här var då det värsta jag smakat, jag fick tårar i ögonen för att det var så starkt. => Jag spottade ut det i diskhon. => Han blev arg och tyckte att jag slösade på hans medicin. => Jag blev inte friskare.
Men kul har vi haft, träffade alla jag hade hoppats på att träffa och lite till.

Jag ska lägga in några bilder  sen när jag kommer hem till min egen by där bilderna finns. Nu sitter jag i en annan by, låååångt bort från alla andra byar. Jag brukar kalla detta ställe för byn som gud glömde, byn vid jordens ände, eller byn bakom guds rygg. De är hemsk att säga så, men den som varit här förstår mig. (Förlåt Nisse) :D

Även om det är så dött här som det låter så trivs jag. Det finns liksom inga regler, ingen som ser. Jag luktar illa, men alla älskar mig ändå. Hur härligt är inte det!? Just nu hör jag tärningar som slår i bordet, yatzy tänker du. Samma tänker jag, när jag vänder mig och för att se om det stämmer så kan jag meddela att vi hade rätt. J och N försöker slå gamla rekord?

Apropå rubriken,  ju mindre jag skriver här desto mindre folk är det som läser och ju oftare jag skriver, desto mer läser? Hur kommer det sig. Där har du att fundera över. Vi hörs när vi ses eller vi ses när vi hörs!

Hej och hå!
Nu blir det ett sånt här tråkigt inlägg som egentligen inte handlar om någonting speciellt, som vanligt :) Men jag känner bara för att skrivanågot. Vi har just stekt plättar här hemma, de var gott kan jag tala om. Det har regnat hela morgonen, jag tycker det är mysigt att höra regndropparna falla på taket. Man blir så lugn och allt känns så fridfullt. Jag gillar regn, men inte då när det ska vara fint väder, som på studenter och kalas mm. Men luften bli alltid så frisk när det regnat. Härligt. Nu börjar min pojke springa runt och skrika efter servetten som han älskar, jag måste hjälpa. Fasst nu verkar det som at han kom av sig, han kollar film igen. :)

Idag har jag inga planer alls, vad ska man göra till kvällen?

Det var ett tag sen jag skrev här, men de beror på att jag befinner mig i Kiruna, utan dator. Nu tog jag tillfället och lånade sannas dator, hoppas hon inte dödar mig ;) haha . Det har hunnits göra mycket för min del, tandläkarbesök, spabesök, frisörbesök, lindex besök, jc besök o.sv. :P Jag har inte slölat mycket pengar alls om du tror det. Så det så.

Inatt hittade jag inte min telefon, jag trodde att jag glömt den i bilen. Och så var det nästan, men den låg utanför bilen. Det småregnade och den var helt blöt! Som tur är så lever den ännu, min kära lilla vän. Vad hade jag gjort utan dig?

Nu hinner jag inte mer. Hej