Anna Amanda Josefin Salomonsson

Jag vaknade av att jag hade spindlar i sängen. De kröp på mina fötter och de var jätte stora, trodde jag. Som tur var det bara en dröm, en oskyldig dröm som skrämde vettet ur mig.
Urch säger jag bara, de var inte roligt. Mina närmsta vet att jag HATAR spindlar, min största fobi i livet. Varför finns dom ens?
Fortfarande sjuk, de känns som att det varken blir bättre eller sämre. Jag äter halstabletter och alvedon, använder nässpray och ändå hjälper ingenting. De värsta är nog att känna den här mattheten som jag gör, man orkar inte mycket kan jag säga. Jag får se om jag orkar åka med mamma till Kiruna imån. Hon ska till frisörer, jag funderar på att klippa mig också. De hade behövts. Ändå var de inte så länge sen jag klippte mig, men de växer ju så snabbt. De behövs iallafall piffas upp, de är ett som är säkert!

Idag började jag längta till fjälls. Jag tänkte tillbaka på förra året när vi gjorde våran tripp. Jag och Ida plus gänget. :) Åhh, bara ja nämner det börjar det kittla i kroppen. Tänk dig vitt vitt vitt överallt ett stort lugn och en skoter på isen, Johannes liggandes på renhuden med ansiktet i pimpelhålet, Ida vid elden med pilsnerkorven i högsta hugg, Nisse som borrar några hål och jag surandes över min brända näsa. De kanske inte låter särskillt trevligt, men man vänjer sig. Så kan de bli bättre? Ja tror inte det.




Härlig bild vid Pältsa