Äntligen människa igen

En bild säger mer än tusen ord, inte för att jag har tusen ord att säga, men de här bilderna är det enda jag fotat under helgen. Vem orkar dra med på en bamsekamera? INTE JAG! Bilderna är tagna på fredagen utanför min lägenhet på grannens grillparty!

Jätte rolig helg annars, det finns ingenting jag hade velat göra annorlunda. Nerspillda kläder och skor hör till, likaså bråk, självklart glada miner också!




















Ett par tjejer tröck fast den här lappen på min jacka, "Kirrad i Kiruna". De betyder att jag har stil ;) Jag tror jag sög på den karamellen hela kvällen :) haha.

Festival

Idag bär det av mot kiruna och Festivalen. Jag pratade just med Mia, hon var på gång som ingen annan, sen pratade jag med Ida, hon lät riktigt opeppad. Jag vet inte vars jag ska stå, någonstans mittemellan kanske. Jag vet att det löser sig när vi väl ser varandra och håller en cider i handen. Då kan man känna sig lugn, som min käre kusin brukar säga. Hoppas helgen slutar lyckligt, jag längtar verkligen att få träffa alla bortglömda vänner, vänner som bor långt bort och vänner som bor relativt nära men som man inte ser så ofta. Det är nu vi alla samlas (inte på facebook), de är nu!
Ska åka med min barnsdomsvän Tom till stan, vi rullar iväg vid 3, som han sa själv. En halvtimme kvar alltså. Ska packa färdigt!

Vi ses!

En utan facebook

Nu tar trenden över, snabbt och effektivt. Facebook handlar tydligen inte mer om bara ytlig vänskap och om hur många vänner man har. Enligt mina källor är alla som har facebook som en familj och alla andra utan blir bortglömda. Till och med bästa vänner utan facebook kan bli glömda, hur hemsk låter inte det? Nu är det ett måste att ha och har man det inte ses man som en idiot som inte vill ha något med samhället att göra. De är de riktiga vännerna som glöms bort och de som jag skulle kalla, låtsaskompisar, blir plöstsligt mycket mer intressanta. Konstigt. Att jag inte har någon verkar stööra många människor, de kan inte acceptera att jag valt bort det. Jag vet inte vad jag missar, men Mia säger att det är en hel del. Men jag står fortfarande fast vid mitt ord, jag behöver ingen facebook. Jag tycker som Nils, vill någon mig något kan de lika gärna ringa mig. Mycket smidigare. Men jag måste erkänna, ibland kan jag tjuva på Idas och kolla in några bilder. Kanske är det ett bra sätt att hålla kontakten med gamla vänner, men inget jag orkar ta tag i.

Men vad är väl en facebook utan vänner? Inte så mycket skulle jag tro.

Eftersom du är där kan du inte veta vad vi gjorde här.

-----------------------------

  

Idag var vi ner till stranden en sväng eftersom det var så fint väder. Dock ingen idé att bada ännu, om de ens blir de nångång. Jag fotade gullungarna och kände ett staarkt behov av att lägga upp bilderna här. Just nu sitter jag och har lite ångest över att jag sitter här, mamma och sysern gick ut på en promenad. Jag kunde inte slita mig. Dumt nog händer det ganska ofta. Nåja, längtar till helgen faktiskt. Förra veckan hade jag lust att släja biljetten (kanske berodde på bakisångesten), tur är att jag har kvar den. Vädret sägs bli underbart och jag hoppas ja hinner få mina nya klänningar, Nils vet vilka jag talar om. Haha. Nu tänkte jag gå och mosa några myggor, tjao!

En student, många glada miner.


Kusin nummer 1 posar utanför min lägenhet.

Jag med våran hemmagjorda skylt till Ida.

Sanna, Isak och ännu en hemmagjord skylt.



Åka lastbilsflak.

Sanna, Kusin nr1 och Ulrika.


Kusin nummer 2 hemma på fika.

Kusin nummer 3 öppnar presenter.

Amanda the girl och Ida (Som inte fått något namn ännu).

Till en B16 behövs en tjugofyrans fast skiftnyckel

Stockholm är över, Mia lämnades ensam kvar. Med tanke på hennes sura humör på morgonkvisten så var det ganska skönt att få lämna hålan, eller huvudstaden som en i sällskapet sade. Vi hade en trevlig midsommarafton, lite regn gjorde ingenting, vi hade ju iallafall varandra! Turkkrogen eller Lavivia(?) som vi besökte var en riktig höjdare! Stället hade vääääärsta dansgolvet och så var det ju faktiskt billigt i baren. . Rökrummet ger jag inte många poäng, men det var väl det enda som var dåligt med krogen. Eller kanske inte? Hahaha. Jag förstår inte hur mycket man kan hinna göra på en helg. Stockholm är ju så stort, ändå känns det som att jag sett allt för mycket redan. Jag kommer sova hela veckan av utmattning. Grönalund, skansen, gamla stan, grönalund igen, plus mycket mycket mer. Inte för att skryta, men jag tror vi hade roligare än många andra. ;) Nu lever jag väl iallafall några år längre eftersom ett skratt förlänger livet, var det inte så? På tal om 24ns fasta skyftnyckel, den behöver man om man ska skruva en B16. Jag vet att du inte förstår mig, men det handlar om mycket seriösa grejer. Jag hade velat slänga in några bilder, hade dock ingen kamera. 

"Ska ni bara se ut så där?"  frågar Nils när Mia och jag fixat oss klart.


Ännu en vacker dam

Idag vaknade vi tidigt för att hinna med hår och kolt. Jag kände mig seg i början, men sen blev det flyt på de hela! Så vackert med blommorna i håret, jag är stolt.









Hej då Karre,
hej hej stor stan.
Nu börjar livet,
du tar det stora klivet.
Bort från far och mor,
du firar när du ensam bor.
Ett öga på dig vi har,
när Du, våran lilltös till Kiruna nu far.


Grattis systern.


Jag är dålig

Jag skriver aldrig något här mer, men det händer så mycket i mitt liv just nu!  Är i kiruna. IGEN, som vissa tänker. Har köpt klart det mesta inför studenten idag, dyrt blev det kan jag tala om.!
Nisse klarade lastbilskortet idag, äntligen händer det något bra. Nu känns det som att den stora stenen i hjärtat har försvunnit. Allt kändes lite smått meningslöst här för ett tag sedan. Men nu ser vi bara framåt!

Jag sitter i Sannas lägenhet och tittar på när hon städar, de går seeeegt. Mycket segt. När jag gick härifrån för ungefär en timme hade hon börjat städa tossin och när jag kom tillbaka sitter hon framför datorn (Lägenheten ser fortfarande hemsk ut). Hur kan man vara så lat? :P Haha. Nu skriver hon sms. Verligen ingen städar människa. Inte som jag, när jag börjar städa då kan man kanppt få mig att sluta. Okej skojja, men ja är ganska noga med sånt. Nog om det, jag väntar på att Ida ska sluta sitt jobb, sen tänkte jag dra med henne och Sanna hem till mig. Där kan vi göra betydligt mycket mer än här. Hungern börjar smyga sig på, måste fylla på kistan senare.

Jag kollade just på SMHI och jag kan rapportera att det blir dåligt väder hela veckan. Så jävla typiskt. Tycker synd om er som ska åka flak (okej, jag vill också) Men jag tänker iallafall använda mitt nya, fina, svarta, billiga paraply! Wiihhoo.

HEJ DÅ

Mina vackra kusiner på bal








RSS 2.0