Morfar och hans röda volvo

När jag var liten brukade min morfar alltid ha ett ryggstöd i bilen med kulor av trä, den har han tagit bort nu. Jag vet inte varför. Jag tycker det känns så tomt utan den, de är ju liksom moffa. En annan sak som är väldigt min morfar är "kungen av danmark" godiset. Varför har han aldrig det i bilen mer för? Jag tror det är hans förtjänst att jag gillar dessa så mycket, jag menar, man har ju växt upp med dem sen barnsben. Men min morfar är bra på så mycket, även om han är gammal så orkar han med det mesta. Vi brukar säga att han är en riktigt krutgubbe, lite tokig och gnällig på ett bra sätt, som de flesta gamlingar är. Tjatiga alltså. Idag har jag fått äran att låna hans bil. Jag kan inte minnas att han nånsin haft någon annan bil än denna röda volvo. Den är bara sååååå morfar. Igår när vi var ute och provkörde märkte jag att hans beskrivning av bilen stämde, så här sa han. "Den är gammal, men den är lydig som en hund och kör precis vart du vill." Bilen må vara gammal, som morfar, men den går fortfarande, morfar likaså. Trots problem med höften och efter ett par operationer går han ännu, en sann hjälte! Och det är sant kan jag lova, bilen den kör precis vart du vill, så länge man vet vars man ska.. Snart ska vi ut på äventyr. Att den endast har fyra växlar gör väl ingenting, varför ska man ha så bråttom? Bandspelare kan också vara kul. Så nu åker jag iväg med min morfars röda pärla, och jag får inte glömma att värma upp bilen. Med det menar jag att man ska gasa mycket innan man kör iväg. Precis som han brukar göra..-

Min egen lilla mors far.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0