Anna Amanda Josefin Salomonsson

Nu tar trenden över, snabbt och effektivt. Facebook handlar tydligen inte mer om bara ytlig vänskap och om hur många vänner man har. Enligt mina källor är alla som har facebook som en familj och alla andra utan blir bortglömda. Till och med bästa vänner utan facebook kan bli glömda, hur hemsk låter inte det? Nu är det ett måste att ha och har man det inte ses man som en idiot som inte vill ha något med samhället att göra. De är de riktiga vännerna som glöms bort och de som jag skulle kalla, låtsaskompisar, blir plöstsligt mycket mer intressanta. Konstigt. Att jag inte har någon verkar stööra många människor, de kan inte acceptera att jag valt bort det. Jag vet inte vad jag missar, men Mia säger att det är en hel del. Men jag står fortfarande fast vid mitt ord, jag behöver ingen facebook. Jag tycker som Nils, vill någon mig något kan de lika gärna ringa mig. Mycket smidigare. Men jag måste erkänna, ibland kan jag tjuva på Idas och kolla in några bilder. Kanske är det ett bra sätt att hålla kontakten med gamla vänner, men inget jag orkar ta tag i.

Men vad är väl en facebook utan vänner? Inte så mycket skulle jag tro.