Anna Amanda Josefin Salomonsson

Ibland kan jag vara riktigt djup och prata om sånt som ingen annan förstår. Jag brukar tänka så långt in i tanken att jag inte ens själv fattar vad jag egentligen tänker på. Låter klurigt. Men tänk dig att det inte fanns någon jord, inga människor, inget levande. Ingenting existerade, det fanns ingenting som heter universum eller minst av allt Solen. Du ser bara ett stort svart mörker. Frustrerande tanke tycker jag. Många känner säkert likadant. Eller en annan tanke. Vad händer efter döden? Blir man en ängel? Kanske ett djur? Eller blir det helt enkelt bara svart, som om ingenting fanns. Då är vi tillbaka på punkten innan.. Svart får mig att börja må dåligt, ja i tankarna iallafall. :) De är kanske meningen att man inte ska veta allt, eller tänka allt för djupt.
Ibland brukar jag också fundera på om katterna förstår vad man säger, eller är de verkligen så jävla dumma som de ser ut? Är det så att de tittar på en med sina söta ögon och tänker "Va pratar hon om"? Eller är de smarta nog att förstår att de inte förstår. Nä jag vet inte. De verkar som att de uppfattar sitt namn ena stunden, men andra sekunden reagerar de på vilket annat ljud som hellst. Taskigt verkligen, här slösar man energi på att prata med någon som inte förstår, de kan väl säga till isåfall? Nä ja kanske ska börja ge upp hoppet om att lära Maja sitta..
Men ja älskar ju dem, varför klaga. Man blir ju som man umgås, det kan ingen göra något åt. Sådan husse sådan katt. Eller hur den nu gick. God natt!