Anna Amanda Josefin Salomonsson

Jag är väldigt dålig på att ljuga. Man ser på mig när jag inte mår bra och jag kan inte låtsas vara glad när jag inte är det. Ett enda ansiktsuttryck och det är kört. Man vill verka så stark men man avslöjar sig själv. Man vill inte tala om vad felet är, den känslokalla sidan tar över. Egentligen vill man berätta men man är alldeles för stolt och det svider att höra  sanningen. Man är inget mer än en människa, alla har känslor, vissa känslor är mindre bra men alla har vi dem. Jag kan inte rå för att jag känner som jag gör ibland, jag vet att det är fel och jag vet hur jag skulle skämmts om jag berättade det. Men man behöver bara få ligga i skuggan en stund, samla sina tankar för att sedan gå vidare. Vi måste må dåligt för att sedan förstå hur det känns att må bra. Alla har vi såna dagar.

Ibland är jag är rädd. Rädd för att mista personer jag håller kär, rädd för att glida isär. Rädd för att mista allt och bara försvinna. Rädd för att bli någon annan, rädd för att inte finnas där. Rädd för att jag inte har någonting mer att ge, rädd för att blekna bort. Rädd för att ingen mig mer ser och rädd för att inte finnas mer!

Iallafall, jag är hemma, längtar bort. Grattis på födelsedagen M. Hoppas vi syns snart igen.