Anna Amanda Josefin Salomonsson

Mia säger att jag är en person som håller henne kvar på jorden, och nej hon vill absolut inte ta livet av sig. Utan det jag menar är, att hon lyfter gärna, väldigt ofta, i tanken. De är där jag rycker in och försöker skaka vett i henne många gånger. Igår ringde hon mig och var sådär extra glad, som hon brukar vara när hon kommit på en ny spännande idé. "Ska vi flytta till björkliden och jobba som lokalvårdare?" Frågade hon. Jag svarade ungefär, VAA?! Jag lät negativ, var inte intresserad alls, ville mest veta ifall hon var allvarlig den här gången. De visade sig att hon är det, hon skickade in ett CV till Björkliden idag.
Mia är nog min allra härligaste kompis. Jag har kompisar som är snälla, glada, roliga och underbara. Men Mia, hon är härlig, och underbar såklart. Hur ska jag säga, hon får mig att våga lite mer än vanligt, sätter igång tankar i mitt huvud som bara hon kan! Vilken människa. Igår föreslog jag henne att bli en livscoach, en som ger råd åt människor som inte har några egna idér. För jag pratar verkligen om en person som har mycket på gång där uppe i knoppen. Hennes förslag kan både chockera och göra en intresserad även vääääldigt ointresserad. Ibland vill man bara täcka igen hålen på sidorna av huvudet som kallas öron, ibland önskar man att hon kunde prata i en evighet. Jag kan inte ens komma ihåg alla hennes konstiga idér hon haft genom åren, men hon är inte sig själv utan dem! Jag ska börja se livet lite mer som ur hennes perspektiv, vill du göra något, GÖR DET! Och det finns inga hinder i livet om man bortser från pengarna.