Anna Amanda Josefin Salomonsson

Idag är ingen vanlig dag, för idag är en mycket konstig dag. Buhu, buhu, buhu!
Kännde mig konstig igår redan, eller det kanske började i förrgår. Idag känns det fortfarande. Jag vet inte vad det är, jag känner mig inte glad alls, bara uttråkad. Saknar många. Även dem som jag inte känner så väl, nåmer. Det känns som att jag är så ensam här uppe, har ingen att prata med eller att vara med! Man ångrar saker man gjort och inte gjort, man ångrar att man lät saker gå så långt och att saker slutade innan de ens började. Äh, de är så svårt att förklara, särskillt med hjälp av ett par bokstäver på ett tangentbord.
Jag har så mycket tankar i mitt huvud, tillslut hamnar man vid en gräns där man skiter i allt. Man orkar knappt ringa till sina bästa vänner. De är illa. De är mig det är fel på, min lata sida. Min egoistiska sida, min fega sida. Framförallt, min dumma sida. Jag vill så mycket, ingenting blir av. Varför är det alltid så svårt? Jag har gått runt på denna ruta nu ett bra tag, när ska jag få ta ett steg framåt?