Anna Amanda Josefin Salomonsson

Förresten så faller det stora vita snöflingor här utanför. Jag tror inte vi vågar gå ut alls idag, man kan ju bli blöt. Haha, de där lät precis som Tratten och Finkel, "men då kan ni ju bli fulla". Dom är roliga. Men tillbaka till ämnet, snö. Imorse när jag vaknade snöade det bara lite grann, nu snackar vi snöoväder. Marken är snart helt täckt av detta vita täcke. Nu är det farligt att vistas ute på vägarna, särskillt om man har sommardäck. Pappa har redan ringt till mig två gånger idag och varnat mig om hur halt det är. "De är jätte farligt när du svänger, så kör sakta", han pratade till mig som om jag inte kunde köra bil? Eller så är han bara rädd om mig, man kan se det från den sidan också :) Ida har också hunnit ringa och berätta om vädret, som vilken skvallerkärring :P Haha. Hon bad mig titta ut genom fönstret, men jag låg i sängen och orkade inte stiga upp just då. När jag sen steg upp, en halvtimme senare ungefär så tittade jag ut. Vitt, vitt överallt.
När vi var små brukade mamma väcka oss tidigt på morgonen innan vi skulle upp till skolan och säga att det snöade. Det fanns alltid en speciell känsla i luften den dagen, de kändes lite så idag också. Glädjen spreds som i min kropp, snön är här.

Om du undrar så finns det inte 2 likadana snöflingor någonstans. Varje snöflinga är unik och speciell. De har jag lärt mig av Nalle puh.
Hej.