Dagen i bilder







Idag gjorde vi upp en eld bakom huset. Trots att det regnade lite var det så mysigt. J poserade så fint på bilderna. Han brukar förstå att han ska stå still när jag tar fram kameran. Min grabb.

Nu är det tomt i byn igen. Alla åkte. Jag blev ensam kvar, med mor och far. Trist som faaan, inte för att jag ogillar föräldrarna, de är bäst! Men jag hade föredragit att någon i min egen ålder stannat (Läs Hanna eller Nisse) :P Det kliar i benen, i hela kroppen. Hur länge till ska jag orka sitta här? Jag älskar byn. Här kan man verkligen slappna av, ta det lugnt. Inte tänka så mycket utan bara vara. Ingen stress. Inga problem (så länge det inte är något psykiskt). Nu har jag jobbat här i snart 1 år. Det har gått snabbt, men 1 år är ändå en ganska bra tid.
Jag älskar honom såklart, min pojke. Utan honom hade jag stuckit för länge sedan. Han är pojken i mitt liv :) (Tro inte att jag glömt dig N, du är mannen i mitt liv. Haha) Han lämnar inte mig i sticket. Är alltid glad. Han rör om i mitt annars tråkiga liv, får mig att förstå att jag verkligen lever. Men jag kan inte dölja det, jag längtar bort till en annan plats och det kan han inte göra någonting åt. Men jag måste erkänna att han dämpar längtan-känslan very much. Jag ger honom så mycket, allt jag har, och han ger minst lika mycket tillbaka. De är därför jag har orkat så länge. Han är bara världens underbaraste unge. Trots han får mina cylindrar att gå på högvarv, ganska ofta :)  

Jag blir så rörd när den här killen vill sitta på just min mage och läsa böcker med just mig. Att han vill att just jag ska mata honom när vi äter. Att han vill hålla just mig i handen när vi ska göra saker och att det alltid är jag som ska sitta med honom när han badar. Hur pissigt jag än kommer ha det, kommer han alltid finnas där för mig. För här har vi en vän som aldrig sviker. Och hur svårt det än kommer kännas och hur jobbigt det än kommer vara den dagen jag lämnar byn, så kommer han fortfarande vänta på att jag ska komma tillbaka. Hoppas och längta, även om jag svikit honom så mycket. De går inte en dag då jag inte tänker på dig grabben. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0