De gamla moderna
På ett tåg mellan Kiruna och Luleå satt ett gammalt par bredvid oss i vagnen. De såg ut som ett vanligt gammalt par, inga konstigheter. Inget jag kunde lägga märke till på deras utseende iallafall. Rynkor, rutiga skjortor och lockar i håret. Inget speciellt, inget annorlunda. Detta hade man sett förut. De var gamla, inget mer med det. Två helt vanliga gamla människor helt enkelt. Ja kollade på dem ibland. Tittade upp från min tidning och studerade. Det fanns något speciellt, något annorlunda, något jag aldrig hade sett förut. De var gamla, såg gamla ut, hade kaffe med i termos och hela kittet. Men de betedde sig inte så, de var som ungdomar. Inte konstigt att dem hade fångat min uppmärksamhet. Det händer inte varje dag att jag finner nöje i ett par gamlingar. Jag menar, hur intressanta brukar de vara på en skala?
Inget illa menat, de kan vara störtsköna. Men det är inte ofta man ser några som dem. Jag ska försöka förklara så gott jag kan hur ja uppfattade dem.
Gubben, eller ska ja säga grabben? Ja iallafall, han satt mest där på sin plats. Sa inte mycket, inget jag hörde. Lyssnade på något och hade MODERNA hörlurar på huvudet. Såna som coola killar brukar springa runt med, ifall de har en ipod. Han hade en ipod. En jätte fin, en som föll mig i smaken. Ganska otroligt. Snacka om tuff gubbe, förlåt kille. Att min morfar fattar sig på sin mobil, att han kan ta foton och skicka mms är ganska fascinerade enligt mig. Det hade varit lite konstigt att se honom, morfar, gå runt med en ipod. Om det inte vore nog med det hade han, killen, en ny MODERN sony ericsson mobil. En svart sådan.
Gumman sprang runt mestadels, satt inte still långa stunder. Pratade mycket, inget ja uppfattade, inte killen heller. Han bara nickade och log. Hon hade också hörlurar, dock ingen ipod, men en skivspelare. Lite back in time, men hon var tuff ändå. OCH om det inte vore nog om detta så drack de bonaqua, som vilka ungdomar som helst, fast de var gamla. Gamla men moderna, gamla men inte på det sättet.
Jag gillade dem, för de var inte som alla andra.
Inget illa menat, de kan vara störtsköna. Men det är inte ofta man ser några som dem. Jag ska försöka förklara så gott jag kan hur ja uppfattade dem.
Gubben, eller ska ja säga grabben? Ja iallafall, han satt mest där på sin plats. Sa inte mycket, inget jag hörde. Lyssnade på något och hade MODERNA hörlurar på huvudet. Såna som coola killar brukar springa runt med, ifall de har en ipod. Han hade en ipod. En jätte fin, en som föll mig i smaken. Ganska otroligt. Snacka om tuff gubbe, förlåt kille. Att min morfar fattar sig på sin mobil, att han kan ta foton och skicka mms är ganska fascinerade enligt mig. Det hade varit lite konstigt att se honom, morfar, gå runt med en ipod. Om det inte vore nog med det hade han, killen, en ny MODERN sony ericsson mobil. En svart sådan.
Gumman sprang runt mestadels, satt inte still långa stunder. Pratade mycket, inget ja uppfattade, inte killen heller. Han bara nickade och log. Hon hade också hörlurar, dock ingen ipod, men en skivspelare. Lite back in time, men hon var tuff ändå. OCH om det inte vore nog om detta så drack de bonaqua, som vilka ungdomar som helst, fast de var gamla. Gamla men moderna, gamla men inte på det sättet.
Jag gillade dem, för de var inte som alla andra.
Kommentarer
Trackback
