Anna Amanda Josefin Salomonsson

Jag kikade in på Idas blogg här för ett tag sedan. (Ja de är väldigt mycket prat om idas blogg hela tiden :P) Och kollade på ett par gamla bilder, tagna för kanske, 5 år sedan? Då börjar man fundera, vart har de åren försvunnit och när hann de svischa förbi så fort? känns som att det var igår vi tog de där gruppfotot uppe på Idivuomas slalombacke. Du har hört det tusen gånger, jag också, säger det en gång till så har vi hört det 1001 gånger, tiden går fort! Ibland för sakta, som när man väntar på något. Úngefär som på julafton, när man väntar på tomten (Ps. Nu pratar jag INTE om mig själv. :P), eller på sin födelsedag när man ligger i sängen och väntar på att familjen ska springa in i rummet och sjunga "ja må hon leva". Då går tiden sakta, men för övrigt gasar det förbi. DET=Tiden, klockan, åren.
Jag saknar inte mig som jag var på den tiden, då var jag en enda stor finnhög med stort hår och fula kläder. Nä, jag ska inte se ner på mig själv så, jag gillar mig. Men jag gillar mig mer nu. Nu är jag Jag. Då var jag bara en bråkdel av vad jag är nu. 5 år, och så mycket har förändrats. Och nu står vi här, allihopa, kastade rakt ut i vuxenlivet. Ingen varnade oss för att det skulle vara så här svårt. Nu ska vi förstå oss på allt svammel om a-kassor och deklarationer, vi måste springa på arbetsförmedlingen hela dagrna och snåla med pengarna för att de ska räcka. Om man inte redan har ett jobb vill säga. Då behöver man inte snåla, men a-kassan kommer jag ändå aldrig förstå mig på.

Det här rimmade Mia ihop till en som tog studenten i sommras.
"Och för att du bor på den här planeten, så passar jag på att hälsa dig välkommen in i arbetslösheten" De var väl den enda förvaningen hon fick, om att vuxenlivet inte är någon lek. Men nu sitter hon ändå utan jobb. För 5 år sedan gick hon skola och var lycklig. Ja tänk vad tiden går. Men egentligen, se det från den ljusa sidan. Tänk så roligt vi har!


Här får du tillbaka för den fula bilden. :) Fy fan va snygga ni är.---