Anna Amanda Josefin Salomonsson

Jag gör det för att jag känner ett behov. Allting kanske inte är världsviktigt, men jag har inget annat för mig.

Idag är en sån där dag så alla vill att jag ska skriva om dem. Det hela började med att Mia ville ha ett inlägg om henne, de fick hon. Nu har det spridits vidare, fler vill ha en text om dem själva. Va är det här? Jag är för dum för att förstå. Men här kommer de, ni får dela på denna.

Jag vill börja med att berätta om min bästaste vän, som faktiskt råkar vara min kusin också. Hon heter Ida och är 18 år. (Ska försöka att inte få det att låta som en kontaktannons den här gången). De är hennes sprallighet och självsäkerhet som får mig att gilla henne. Hon är en tjej som har lätt för att umgås med alla, hon kanske inte alltid är den som tar första steget, men de är lätt att komma överens med henne. Eller, de kanske inte är helt sant, vissa människor går verkligen inte alls ihop med henne. Glad tjej som alltid har nära till skratt och hon har en speciell humor. Ibland skrattar hon åt ingenting, ibland skrattar hon till och med åt mig fast jag inte gjort något. Skumt eller hur? När jag tänker på framtiden så har jag ingen aning om vad jag skulle kunna se henne arbeta som. Jag vet att hon inte gillar att torka gamlingars bajs eller leka med ungar. (Men vem gillar det?!) Hon pratar alltid om att hon hade kunnat tänka sig gå lumpen, jobba som polis och liknande. Hon är en sån faktiskt. Liten men tuff. Ärlig framförallt, mot dem hon känner. Säger rakt ut om hon inte gillar något, men ibland ljuger hon också, när det behövs. Som för hennes mamma om vars hon sovit på natten efter krogen.
Ida är min bästa kusin! Vi är så lika, men ändå så olika. Ofta tänker vi samma saker, säger samma saker, de händer också att vi ringer varandra samtidigt. Som idag. Vi brukar lura folk att vi är tvillingar, de dumma går på det, de smartare vänder och går iväg. Vi har lurat ett par stycken. Med Ida har man aldrig tråkigt, hon kan hitta på de allra konstigaste sakerna att göra. Vem bakar liksom kladdkaka på kokta ägg? Nä precis, inte många. Kanske ingen :)

Den andra personen som ville ha plats i detta inlägg i min blogg är N. Nisse. Nils- Anders. Gubben, älsklingen. 21 år. De finns så mycket jag kan säga om honom. De får räcka med det här!
Nisse är en person som gillar att ha ordning och reda. Han är inte pedantisk, inte heller slarvig. Men saker ska vara på sin plats och det händer sällan att han glömmer betala någon räkning eller tappar bort nycklar. Sån är inte han, de är mer likt mig. Han kan vara alldeles för snäll, de går lätt att övertala honom och få honom att göra något han egentligen inte hade velat. (Oftast är det så när jag tjatar :P) Ibland blir han kallad toffel, de är han också. De händer att jag inte behöver gnälla på honom när disken ligger framme, han tar hand om den automatiskt. Jag gillar att han inte har den synen på livet att "kvinnorna ska stå i köket medans männen försörjer familjen". Nisse som han kallas för det mesta, är ingen som man sätter sig på. När han vet att någonting är fel så rättar han till det. (Av oss två är jag den fega.) Han ringer till vem som helst, säger vad som helst och gör vad som helst för att det ska bli rätt. En gång lämnade vi bilen i ett P-hus i Luleå, vi visste inte att den stängde 8. Vi kom dit tio över, porten var låst. N skrek på vakten, han vägrade betala 500 kr och han fick som han ville. Mycket starkt gjort, själva hade jag gett vakten 500 lappen och kör så fort bilen orkade. Han är mån om sin familj, ödmjuk. Bryr sig om sina medmänniskor och han försöker att aldrig vara otrevlig. Men då och då är han det kan jag lova, men vem är inte det?
Han är inte heller en person som vågar ta första steget, men blyg är absolut inte det rätta ordet. Även om han tror att han är det själv, blyg. Jag gillar hans humor, han säger ständigt knasiga saker och fast ingen annan skrattar så är han glad.

Om någon undrar är Ida ledig, öppen för alla. N är min.
Kramar / Amanda