Anna Amanda Josefin Salomonsson

Imorse vaknade jag inte av lugnet som brukar befinna sig i huset övriga mornar(?). Den jävla telefonen ringde och skrämde slag på mig. Jag hoppade upp ur sängen, svarade. Det var inget viktigt. Fick bara höra att någon gift sig. Jag kände att det var lika bra att stiga upp då när jag ändå vaknat. Klockan var 10:16 exakt! Ensam hemma, som vanligt. Radion var på, det gjorde inte mig något, ensamheten blev lite mer sällskaplig. Jag tittade ut genom fönstret, möttes av en grå och trist stämning. De var då jag märkte det, löven, de vackra färgerna hade försvunnit, fallit ner till marken. Det känndes så dött allting. Svart istället för färgglatt. Vilken tråkig tid. Jag vet inte om det var den tråkiga miljön utanför mitt hus som har fick mig nedstämd, nånting var det iallafall.

Jag saknar färgerna.