Anna Amanda Josefin Salomonsson

Klockan ringde 05.30. Då steg jag upp, duschade och kallt var det! Nu är jag i Kiruna efter en tråkig tid på bussen. Funderar på att ta en tupplur, eller ska jag ringa Ida nu direkt och väcka henne? :) Jag kanske ringer om en halvtimme/timme. Då har hon fått sova ut lite iallafall. De var ingen fridfull resa, man fick inte chansen att slumra till där inte. Först var det någonting som pep konstant, Bengt fixade det först i vittangi. Sen när jag tänkte att jag skulle få lite lugn och ro hoppar det på en familj bestående av mamma pappa barn och barn. Det minsta barnet skrek heeela tiden. Är det något jag hatar så är det skrikande barn. Fy fan. Tänk om man bara hade kunnat tejpa för ungens kakhål! De konstiga är ju att föröldrarna inte verkade göra någonting åt att hon skrek, pep och gnällde? Jobbiga typer.

När jag kommer in i denna lägenhet möts jag av ett smuligt köksbord, kuddar på golvet och skolböcker på soffan. De var inte stökigt, men ändå inte städat. Om jag ska vara ärlig så var det första jag gjorde när jag kom in att rätta till soffan. Den var HELT sne. Haha, jag är en konstig prick. Sen tog jag bort smulorna på bordet. Öppnade fönstret, kikade ut på "livet" där utanför. (Såg en gubbe och en tjej som var ute och promenerade, inget annat) Jag öppnade kylen, det ekade tomt. Precis så här brukade det se ut när jag bodde här, ingen mat i kylen (ibland var den full), de var stökigt i mellanåt och böckerna brukade ligga utspridda över hela lägenheten.
Jag måste erkänna att Hanna har mer ordning på sina kläder i hallen. De finns knappt några skor? Mina brukade ligga överallt. De ser på något sätt mycket fräschare ut här inne, men de är klart att jag måste få klaga lite först, innan jag öser komplimanger. :P

10.10. Inte kan jag sova nu. Ska ringa och väcka nöten.
Inget svar? Jäklar också.
Får väl gå och knapra på en kaka som jag såg att hon hade i skaferiet. Haha.